inget är som det brukar vara...

Jag vill bara lägga mig ner och dö, skjuta mig själv hade varit ett alternativ, eller få fatt på en spruta med heroin och ta en överdos. Jag vet inte vilket som hade varit bäst just nu. Nere i spanien tog livet en snabb vändning från att vara underbart och ljus rosa till svart och instängt. Jag vill inte berätta för någon. Men efter många års instängdhet och rädslan för att berätta för människor om hur jag mår har jag bestämt mig för att sakta men säkert släppa på trycket och få det ur mig.

Det kommer ta tid och bli många jobbig inlägg här. Många tårar ska släppas ut som jag länge hållt inne på, men jag ska må bra igen! Det ska jag!

På mitt schema idag har jag ändast ett läkarbesök, men detta betyder mycket för mig. Jag ska få kollat upp min fot som varit svullen i snart en vecka. Jag ska också ta en hel massa tester.
Nu ska jag bara vila och samla krafter till det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0